REFERAT FRÅN SAKRÅD MED EU-KOMMISSSIONEN

Stormöte om EU:s framtida jordbrukspolitik

Den 20 februari hade EU-kommissionen bjudit in till sakråd om den framtida jordbrukspolitiken på Europahuset i Stockholm. Livsmedelsföretagens Marie Rydén var på plats och kunde konstatera att mycket av det som diskuterades även berör livsmedelsproducenter.

Referat av Marie Rydén, näringspolitisk expert på Livsmedelsföretagen:

Som representant för ansvarig EU-kommissionär Paul Hogan (Irland) kom hans rådgivare Tom Tynan och från DG-Agri deltog Helena Vangby och Carl-Johan Linden. Anna Odell, vice ordförande i LRF, höll också ett anförande och deltog i frågestunden efteråt.

Tom Tynan tryckte på att man skall se de kommande förändringarna i jordbrukspolitiken som en evolution och inte en revolution. Jordbrukspolitiken skall bli mål- och resultatstyrd och skall bygga mer på närhetsprincipen. Fredagen 23/2 skulle det första informella mötet om EU:s budget från 2020 och framåt äga rum. Jordbrukspolitiken är den största posten i EU:s budget så det är utan några överdrifter en oerhört viktig fråga. I grafiken här nedanför framgår tidplanen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken CAP (Common Agriculture Policy).

Helena Vangby från DG-Agri presenterade innehållet i det meddelande som Kommissionen skickat ut. Hälften av EU:s befolkning bor på landsbygden och bönderna förvaltar 48% av marken i EU. Jordbruket ger upphov till 22 miljoner arbetstillfällen och räknar man med livsmedelsindustrin och handeln så blir det totalt 44 miljoner arbetstillfällen. EU har även satsat på export och 2017 var ett rekordår då livsmedelsexporten från EU för första gången var större än importen. Jordbrukssektorn konkurrerar på världsmarknaden men kämpar också med låg lönsamhet, delvis p.g.a. EU:s höga produktionsstandarder.

Under 2017 har man haft ett offentligt samråd och det har framkommit en del kritik mot den nuvarande jordbrukspolitiken, framförallt att den behöver moderniseras, förenklas och samverka med övrig EU- politik. Speciellt då inom hållbarhetsområdet där EU har skrivit på Paris-avtalet och FN:s globala hållbarhetsmål.

Resultatdriven politik

Den nya genomförandemodellen innebär att målen regleras på EU-nivå liksom de olika typer av åtgärder som man kan använda och vilka grundläggande resultat som måste uppnås. Inom ramen för detta skall sedan varje medlemsland ta fram sin strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken. Planen skall godkännas av kommissionen. I den väljer man åtgärder som är anpassade till de egna omständigheterna. Man bestämmer också vilka krav som finns och hur det skall kontrolleras att de uppnåtts. Medlemslandet utformar också de åtgärder som kan vidtas då kraven inte uppnås. På så sätt så får man en resultatdriven politik.

En smart, modern, hållbar och gemensam jordbrukspolitik har tre huvudmål:

  1. Främja en smart och motståndskraftig jordbrukssektor.
  2. Stödja miljövård och klimatåtgärder och bidra till EU:s miljö- och klimatmål.
  3. Förbättra den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområdena.

Innovationer inom olika områden med koppling till jordbruken finns inom räckhåll men har inte kommit till användning i tillräcklig utsträckning, speciellt inte i små och mellanstora lantbruk. Att nu verkligen tillämpa denna kunskap är ett genomgående tema i alla målen. Att kunna ge stöd och utbildning till lantbrukare kommer att bli obligatoriskt för medlemsstaterna.

  1. En smart och motståndskraftig jordbrukssektor

En motståndskraftig jordbrukssektor skall uppnås dels genom att få till ett rättvist inkomststöd till jordbrukare så att de kan försörja sig långsiktigt. Det finns också ett tydligt behov av att främja investeringar, innovation och diversifiering så att jordbrukarna kan få bättre betalt på marknaden. Den gemensamma jordbrukspolitiken blir allt mer marknadsorienterad vilket leder till större risker i samband med prisförändringar. Andra risker är ju klimatförändringar och infektioner i djurbesättningar. I egenskap av företagare är ju jordbrukarna ytterst ansvariga att hantera dessa risker men det behövs också en stabil ram av stöd för jordbrukssektorn så att den kan förebygga och hantera risker och kriser.

  1. Bidra till EU:s miljö- och klimatmål

Det finns ju ett starkt egenintresse för jordbruket att bidra till EU:s miljö- och klimatpolitik eftersom det är en sektor som är mycket sårbar för klimatförändringar. Den kan ju genom att vara en resurseffektiv förvaltning av ekosystem och livsmiljöer positivt bidra till att uppnå klimatmålen. Dock har de åtgärder som funnit hitintills t.ex. förgröning inte bidragit i tillräcklig utsträckning. Genom den nya genomförandemodellen kommer medlemsstaterna kunna utveckla en blandning av lokalt anpassade obligatoriska och frivilliga åtgärder för att bidra till EU:s miljö- och klimatmål.

  1. Större jämlikhet mellan landsbygd och stad

I målet om att förbättra den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområden finns en ambition om att få större jämlikhet mellan landsbygd och stad. För att gå i den riktningen så behövs ju framförallt hållbar sysselsättning på landsbygden. Det är ju här livsmedelsindustrin bidrar redan då många företag av tradition ligger nära råvaruproducenterna* och bidrar med jobb i glesbygd. Inom detta mål är samordningen med andra politikområden extra viktig. Det är också en prioritet att locka nya, unga jordbrukare då åldersstrukturen f.n. är skev och 31% av jordbrukarna är 61 år eller äldre.

Under det här målet kommer också andra lagstiftningsområden som är under översyn in, t ex ekologiska varor och bekämpningsmedel, och Livsmedelsföretagen följer och påverkar utvecklingen av dessa. Att i jordbrukspolitiken även ta in arbetet mot fetma och för hälsosammare kost kan kännas långsökt men som ett exempel på detta nämns skolprogrammen som subventionerar frukt, grönsaker och mejeriprodukter. Minskat matsvinn/livsmedelsförluster berörs också och där är ju livsmedelsindustrin viktig för att styra så att tillgången av råvaror matchar efterfrågan av produkter hos konsumenterna.

Den globala dimensionen handlar om migration och handel. I migrationsfrågan har ju den svenska livsmedelsindustrin redan gjort stora framsteg. Redan 2015 var 18%** av de anställda inom livsmedelsindustrin utlandsfödda mot 13% i industrin som helhet. Inom handeln gäller det ju att fortsätta balansera en liberal handelspolitik med att vissa specifika jordbrukssektorer inom EU har svårt att hantera en fullständig liberalisering.

Vilken roll har livsmedelsindustrin?

I kommissionens meddelande framgår inte tydligt vilken viktig roll livsmedelsindustrin har i att bidra till utvecklingen av jordbruket. Livsmedelsföretagen frågade om detta och kommissionen svarade att man skulle ta det till sig. Efter mötet förklarade Carl-Johan Linden att det finns juridiska orsaker inom konkurrensområdet varför man inte här i skrift kan ta upp livsmedelsindustrins viktiga roll, men han försäkrade att i DG-Agri:s interna möten är industrin absolut en del av agendan.

Åsa Odell från LRF kommenterade kommissionens presentation av meddelandet och välkomnade moderniseringen av jordbrukspolitiken, men påpekade också att det finns flera oklara punkter som behöver förtydligas. LRF vill att förgröningsstödet skall fasas ut och detta stöds av den svenska regeringen. LRF skulle också vilja se att baskraven var desamma över hela EU så att svenska bönder skulle kunna få stöd för de extra åtgärder de behöver göra enligt svensk lagstiftning.

*Livsmedelsföretagens rapport 2013 ”Inte vilken industri som helst”

**SCB


Har du frågor om EU-lagstiftning eller EU:s jordbruks- och livsmedelspolitik? Hör gärna av dig till vår näringspolitiske expert Marie Rydén.

Kommentarer inaktiverade.