Livsmedelsföretagen: ”Industrifackens krav är alldeles för höga”

Facken inom industrin kräver löneökningar på 3,9 procent. Livsmedelsföretagen varnar för att en uppskruvad löneökningstakt riskerar att slå ut hårt pressade svenska livsmedelsproducenter, något som både skulle kosta jobb och försvaga livsmedelsberedskapen i en tid när kriser och militära hot är mer regel än undantag.

Anna Romare är förhandlingschef på Livsmedelsföretagen, en bransch- och arbetsgivarorganisation som företräder 750 svenska livsmedelsproducenter med cirka 45 000 anställda. Romare ser med oro på de lönekrav som Facken inom industrin presenterade idag.

– Industrifackens krav är alldeles för höga och skulle slå hårt mot en livsmedelsindustri som precis har börjat repa sig efter flera extremt utmanande år. Vi har under de senaste avtalsperioderna sett att lönsamheten urholkats för många livsmedelsproducenter, och alldeles för många går knappt runt. Företag som inte tjänar pengar går i konkurs, och företag som går i konkurs betalar inga löner och producerar ingen mat. Löneökningstakten måste växlas ner om konkurrenskraften ska kunna bibehållas och arbetstillfällen värnas, säger Anna Romare.

Riskerar arbetstillfällen och livsmedelsberedskap

Lönekostnader utgör en betydande del av alla de kostnader livsmedelsproducenter har. Därutöver finns kostnader för råvaror, förpackningar, transporter, energi, drivmedel och mycket annat. För att livsmedelsföretag ska kunna göra nödvändiga investeringar i sina verksamheter – till exempel i kompetensförsörjning, beredskap, export, produktutveckling och teknik/automation – behövs en stabil lönsamhet över tid. Om lönekostnadsökningarna blir för höga så kan företagen inte göra de investeringar som krävs för att upprätthålla sin konkurrens- och motståndskraft.

– Svensk livsmedelsindustri är en synnerligen konkurrensutsatt industrigren. Löneökningar som vida överstiger produktivitetstillväxten i branschen riskerar dess långsiktiga tillväxt och expansion på ett högst reellt plan. Är det något svensk industri behöver hjälp med nu är det att stärka konkurrenskraften, som en försäkring mot oroliga tider. En uppskruvad svensk löneökningstakt verkar i rakt motsatt riktning och riskerar inte bara hundratals arbetstillfällen men också Sveriges livsmedelsberedskap, säger Anna Romare.

Historiskt har parterna inom industrin samverkat på ett bra sätt och tagit ett stort ansvar för lönebildningen i Sverige. Tittar man tillbaka på tidigare avtalsrörelser har det utöver själva kostnadsnivån funnits andra utmanande villkorsfrågor för parterna att hantera. Ett ansvar som parterna har förvaltat väl. Anna Romare är därför rejält bekymrad över några av de andra krav som facken ställer, däribland arbetstidsförkortning.

– Fackens yrkande om arbetstidsförkortning är mycket besvärande och går stick i stäv med vad som behövs för företagens lönsamhet och produktivitet. Jag hoppas dock och tror att vi i kommande förhandlingar kan enas dels kring en rimlig löneökningstakt, dels kring en samsyn i andra förhandlingsfrågor. I en orolig tid som denna är samverkan och gemensamma lösningar något alla parter borde värna om, säger Anna Romare.

Läs även: Priset för kortare arbetsvecka hamnar på matkvittot