Hårt tryck på regeringen för bättre livsmedelskontroll

Under det senaste året har flera statliga myndigheter i allt skarpare ordalag kritiserat livsmedelskontrollen. I det förslag till statsbudget som regeringen själv lade fram hösten 2014 finns insikt om att den svenska offentliga livsmedelskontrollen lider av stora problem.

Livsmedelsverket och organisationer som Livsmedelsföretagen och Sveriges Konsumenter har under lång tid påpekat att systemet inte är effektivt och att kvaliteten och avgifter varierar över landet på ett sätt som skadar både konkurrenskraften för företagen och förtroendet hos konsumenter.

Men också Riksrevisionen och Statskontoret har under de senaste månaderna kommit med både kritik och förslag på hur det nuvarande systemet skulle kunna reformeras. Förslagen går i linje med vad Livsmedelsföretagen drivit:

  • mer samarbete mellan kommunerna
  • ökad likvärdighet
  • fler möjligheter för Livsmedelsverket att gripa in i de kommuner som inte kan hantera livsmedelskontrollen.

Dessutom föreslår Statskontoret att det ska vara möjligt för företagen att betala för utförd kontroll i efterhand, precis som vid leverans av vilken vara eller tjänst som helst.

Bakom myndighetsprosan döljer sig flera mycket konkreta problem för framför allt småföretag på landsbygden. Bagerier vars enda kontakt med kontrollmyndigheten är en årlig faktura. Kontroller som bedrivs av okunniga personer som inte kan ge rådgivning och i stället fokuserar på mindre relevanta avvikelser. Bland Livsmedelsföretagens medlemsföretag finns flera som valt att bygga ut sin verksamhet i en annan kommun än den som de redan verkar i, eftersom livsmedelskontrollen fungerar bättre där. Därför borde det också ligga i kommunernas intresse, framför allt de på glesbygden, att få ett mera likvärdigt system.

Livsmedelsindustrin själv naturligtvis den klart största andelen kontroller via egenkontrollsystem, men för att upprätthålla högt förtroende bland allmänheten är det viktigt med en fungerande livsmedelskontroll också från det offentliga. Inte minst gör de allt mer globaliserade livsmedelskedjorna att den offentliga kontrollen har en viktig roll att spela när det gäller avslöjandet av till exempel bedrägeribrott.

Sammantaget har både regeringen men också kommunerna och deras organisationer som SKL ett hårt tryck på sig för att agera snabbt. För regeringens del vore det naturligt med konkreta förslag redan i den budgetproposition som läggs fram i höst.

I regeringens budgetproposition för 2015, alltså den som inte gick igenom riksdagen, stod följande:

”Resultaten från Livsmedelsverkets revision 2013 av kommuner och länsstyrelser visar att omfattande insatser behövs för att de nationella målen för livsmedelskontrollen ska kunna uppnås. Det görs bedömningen att den riskbaserade kontrollen inte fungerar fullt ut i Sverige. Det är stora skillnader mellan kommunerna på flertalet revisionsområden. Stora skillnader mellan kommunerna konstaterades också vad gäller hur avvikelser hanterades, hur rapporterna utformades och i vilken utsträckning som sanktioner användes.”

Från riksrevisionens rapport ”Livsmedelskontrollen – tar staten sitt ansvar?” (RiR 2014:12)

”Riksrevisionen rekommenderar regeringen och de ansvariga myndigheterna att pröva om en tydligare statlig styrning leder till tillräckliga förbättringar i kontrollverksamheten. Det bör bland annat ske genom att regeringen förtydligar ansvaret för samordning och uppföljning, samt att Livsmedelsverket i större utsträckning använder sin föreskriftsrätt och vidtar åtgärder när brister i kontrollverksamheten upptäcks. Livsmedelsverket och länsstyrelserna bör även verka för ökad samverkan mellan kommunerna. Om förbättringar uteblir bör regeringen ompröva organiseringen av livsmedelskontrollen.”

Och nu i sommar kom alltså Statskontorets förslag för livsmedelskontrollen (Statskontoret 2015:17). Också den rapporten framför hård kritik mot hur systemet nu fungerar. Den säger att kommunerna inte utför nödvändiga kontroller, och att detta till och med kan innebära en risk för människors hälsa. Den säger också att behandlingen av livsmedelsföretag varierar stort beroende på i vilken kommun de ligger.