Korrekt diagnos, men var är åtgärderna?

Regeringens förslag till statsbudget som lämnas till riksdagen i dag ger en bild av hur regeringen ser på livsmedelsbranschens betydelse och framtid. Budgeten konstaterar precis som Livsmedelsföretagen att ”livsmedelsindustrin har en viktig roll för att möta flera globala samhällsutmaningar, som livsmedelsförsörjning, klimat och livsstilsrelaterade sjukdomar.” Budgeten för också ett resonemang, precis som regeringens förslag till statsbudget som inte gick igenom riksdagen i fjor, om att den offentliga livsmedelskontrollen i Sverige har stora problem. Konkreta åtgärder för att förbättra konkurrenskraften eller effektivisera livsmedelskontrollen får man dock leta länge efter.

Livsmedelsstrategins ambitionsnivå avslöjad

Medel avsätts i budgeten redan nu för livsmedelsstrategin, även om själva strategin inte presenteras förrän nästa år. Redan nu avsätts dock pengar – närmare bestämt ca 50 miljoner kronor årligen under rubriken ”konkurrenskraftig livsmedelssektor”. Om dessa pengar räcker till för att öka konkurrenskraften så mycket att svensk livsmedelsproduktion totalt sett ska öka återstår att se. Vår förhoppning är att till exempel forskningspropositionen, som tas fram nästa år, kommer att innehålla en större satsning på livsmedelsområdet.

Det är viktigt att påpeka att de viktigaste åtgärderna för en livsmedelsstrategi som på allvar kan förbättra konkurrenskraften för svensk livsmedelsindustri inte kostar något alls, eller i vissa fall mycket lite. Det kan handla om att införa obligatoriska konsekvensutredningar av effekten på konkurrenskraften varje gång svenska myndigheter vill genomföra reglering som ligger utanför det som krävs av EU-direktiv. Det handlar också om att öppna upp fler marknader för svenska livsmedel, till exempel genom att arbeta för exporttillstånd eller frihandelsavtal.

Men minst lika viktigt är avstå från att genomföra åtgärder som direkt skadar konkurrenskraften, till exempel genom att fördyra landsbygdsföretagande genom skatter på drivmedel och handelsgödsel.

Den offentliga livsmedelskontrollen

Att den offentliga livsmedelskontrollen har problem har knappt undgått någon. Livsmedelsverket, Riksrevisionen, Statskontoret och Regeringskansliet självt har alla det senaste året påpekat saker som att drygt hälften av kommunerna har brister i finansieringen, att uppföljningen av at den planerade kontrollen verkligen utförs är bristfällig och att variationerna i både kostnader och kvalitet är stora över landet. Även denna budgetproposition gör en helt rimlig problembeskrivning, men den som letar efter en konkret åtgärd letar förgäves: frågan ”bereds för närvarande i Regeringskansliet”.

Däremot uppmärksammas att Livsmedelsverket fått ökade resurser att arbeta med åtgärder mot fusk och bedrägerier i livsmedelskedjan, vilket Livsmedelsföretagen välkomnar. Dessa åtgärder borde dock kompletteras med att öka straffen för livsmedelsbrott samt återinföra fängelse i straffskalan.

Offentlig mat

Varje dag serveras 3 miljoner måltider i offentlig sektor. Den offentliga sektorn köper in mat för 10 miljarder kronor varje år. Många av de som äter den offentliga maten – personer på sjukhus, i skolor och på äldreboenden – har inte några valmöjligheter om de är missnöjda med maten. Samtidigt vet vi allt mer om matens betydelse för det allmänna välbefinnandet, men också om mer specifika hälsoeffekter för olika livsmedel. Trots detta köps mycket offentlig mat fortfarande in med lägsta pris som främsta utgångspunkt. Dessutom saknas sätt att mäta hur bra systemet fungerar – tvärtom görs inte längre datainsamling ens om vilka kommuner som har en kostpolicy.

Här krävs ett nytt grepp. Inom många andra områden sker försök med innovationsupphandlingar – alltså att upphandlingen ombeds lösa ett problem snarare än att leverera en så billig vara eller tjänst som möjligt. Andelen boende eller patienter som är nöjda med den offentliga maten skulle kunna vara en utgångspunkt för ett mera modernt sätt att se på upphandling av mat och dryck.

Export

En glädjande punkt i förslaget till budget rör livsmedelsexporten. Livsmedelsverket får ytterligare 5 miljoner kronor årligen för att arbeta med främjande av livsmedelsexport. De pengarna behövs eftersom exportprocessen är full av små men sammantaget kostsamma byråkratiska hinder – intyg ska utfärdas, inspektioner genomföras och avtal förhandlas och undertecknas.