Livsmedelsföretagens bedömning av införandet av EU:s konsumentmaktsdirektiv
Livsmedelsföretagen stödjer det grundläggande syftet med EU:s konsumentmaktsdirektiv och delar ambitionen om ökad transparens och tydligare hållbarhetskommunikation. Men trots upprepade möten vägrar Regeringskansliet och Konsumentverket att klargöra vad som gäller kring övergångsregler. Därför ger Livsmedelsföretagen nu sin samlade bedömning till medlemsföretagen.
Sveriges nationella lagstiftning utifrån EU:s konsumentmaktsdirektiv är försenad och kommer på plats tidigast i september, vilket gör rättsosäkerheten ännu värre för företagen. Om företag skulle tvingas kassera förpackade livsmedel eller förpackningsmaterial står det i direkt strid med lagstiftningskrav i EU och Sverige gällande både proportionalitet och hållbarhet. Livsmedelsföretagen vill genom denna bedömning bidra till att undvika onödigt svinn, orimliga kostnader och sämre konkurrenskraft som annars skulle bli följden.
Livsmedelsföretagens bedömning är att en rimlig lösning är att företagen senast den 1 januari 2027, dvs det datum då förändringarna i marknadsföringslagen väntas träda i kraft, ska ha upprättat en plan för att anpassa förpackningsmaterial och marknadsföringsmaterial till de nya reglerna. Digital marknadsföring kan i de flesta fall uppdateras omedelbart från detta datum, medan fysiska förpackningar fasas in enligt planen – genom uppdaterad märkning och/eller införande av relevanta certifieringar. För att detta ska fungera behövs dock nationell lagstiftning och myndighetsvägledning senast under september 2026, inklusive tolkning av gråzonerna.
Grunderna för Livsmedelsföretagens bedömning
Som argument för varför vår bedömning är rimlig vill vi framhålla följande:
- Konsumentmaktsdirektivet är ofullständigt eftersom det saknar detaljerade regler kring hur det ska införas utan att leda till svinn, vilket ger en oacceptabel rättsosäkerhet som i första hand är lagstiftarens ansvar. Kommissionen och flera medlemsländer har i diskussioner inom den s k CPC-gruppen (samarbetsforum för nationella tillsynsmyndigheter) medgett att det är ett problem att övergångstider saknas. I flera medlemsländer har regeringen också föreslagit övergångsregler i den nationella lagstiftningen.
- Gällande märkning av livsmedel är den normala rutinen att det är flera års övergångstid från att en förordning eller nationella regler har beslutats, t ex informationsförordningen som hade tre-fem års övergångstid för att börja märka enligt de nya reglerna och därefter fick man sälja slut varorna.
- Vår bedömning är i linje med utredningens betänkande (SOU 2025:124) där det föreslås att de nuvarande reglerna ska gälla för marknadsföring som vidtagits fram till den 1 januari 2027. Marknadsföring definieras bl a som åtgärder som är ägnade att främja avsättningen av produkter före försäljning/leverans. Marknadsföring kan enligt Livsmedelsföretagen därmed omfatta företagens plan för att uppdatera förpackningar och marknadsföringsmaterial.
- Sverige har valt en lagteknisk modell för att införliva EU-direktivet i svensk rätt som innebär att bilagan i direktivet – där de nya reglerna i huvudsak finns – blir gällande svensk rätt genom ett tillkännagivande av regeringen, utan att det görs några ändringar i marknadsföringslagen eller annan svensk lagstiftning. Vilket datum detta tillkännagivande sker är än så länge omöjligt att förutse, vilket är ytterligare en faktor som visar på rättsosäkerheten för berörda företag. Ifall tillkännagivandet sker före den 1 januari 2027, innebär det dessutom att reglerna införs på två olika datum. Detta vore helt orimligt, eftersom de ändringar som regeringen väntas föreslå i marknadsföringslagen från 1 januari 2027 gäller definitioner som är direkt kopplade till den uppdaterade bilagan i EU-direktivet. Definitionerna behövs för att bilagan ska anses vara begriplig och tydlig, vilket den svenska utredningen också uttryckligen skriver. Därmed vore det både ologiskt och rättsosäkert ifall regeringen gör ett tillkännagivande av bilagan innan ändringarna av marknadsföringslagen har trätt i kraft.
- Den lösning vi föreslår är proportionerlig till syftet och innebär att företagen varken behöver kassera förpackade livsmedel eller befintligt förpackningsmaterial.
- Kraven på proportionerliga åtgärder finns både i EU-fördragets artikel 5 och i den svenska förvaltningslagen. Kraven på att minska förpackningsavfall finns i EU-förordningen om förpackningar och förpackningsavfall. Om företagen skulle behöva kasta befintligt förpackningsmaterial skulle det alltså stå i strid med viktiga lagstiftningskrav både gällande proportionalitet och hållbarhet, samt motverka syftet med hela konsumentmaktsdirektivet, dvs stöd för hållbar konsumtion och produktion. Det skulle innebära ett orimligt resursslöseri, och skulle även orsaka betydande kostnader, minska företagens konkurrenskraft och leda till ökade matpriser.
- Livsmedelsföretagen och andra näringslivsorganisationer har under lång tid bett om klargöranden från Regeringskansliet och Konsumentverket. I brist på detta och i avsaknad av den försenade nationella lagstiftningen, går nu Livsmedelsföretagen ut med denna bedömning.
Praktiska råd till våra medlemmar
- Inventera och uppdatera digital marknadsföring i tid till 1 januari 2027.
- Sätt en spårbar intern plan för hur och när olika förpackningar byts ut (etikettgenerationer, certifieringar, artwork‑cykler) och/eller certifieringar införs och dokumentera besluten för tillsynsändamål.
- Samordna märkningsbyten med andra regeländringar för att undvika onödigt svinn.
Fakta: Vad innebär konsumentmaktsdirektivet?
Direktivet skärper reglerna mot vilseledande miljöpåståenden, begränsar icke‑certifierade hållbarhetsmärkningar och ställer högre krav på produktinformation, i syfte att stärka konsumenten i den gröna omställningen. Nya regler börjar tillämpas hösten 2026 som del av EU:s reform av konsumenträtten.
Läs även: Näringslivets vädjan till ministern: Fastställ Konsumentverkets ansvar – Livsmedelsföretagen
För mer information
Nicklas Amelin
