LO-samordningen spricker, industrin håller ihop

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson meddelade på onsdagens representantskap att LO inte kommer att göra en samordning inför avtalsrörelsen. Livsmedelsföretagen och Livsmedelsarbetareförbundet är en del av Industriavtalet, där parterna en rad år satt märket för löneökningar i avtalsrörelsen.

– Industriavtalets lönenormerande märke har gett goda löneökningar alla som jobbar i Sverige. Det är viktigt att vi fortsatt håller ihop kring märket och inte riskerar den modell som är bra både för företag och anställda i Sverige. LO-samordningen har spruckit, trots det står industrin enad och utgångspunkten för våra förhandlingar är att avtalen ska stärka industrins internationella konkurrenskraft, säger Anna Nordin, förhandlingschef Livsmedelsföretagen.

Vi tar ansvar för jobb och konkurrenskraft
Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne ger följande kommentar till beskedet att LO:s samordning inför kommande avtalsrörelse har brutit samman.

– Beskedet från LO är bekymmersamt men påverkar inte arbetsgivarnas utgångspunkt inför avtalsrörelsen. För att värna jobben och konkurrenskraften i svenska företag är det centralt att ett avtal inom industrin blir det normerande avtalet i avtalsrörelsen och fungerar som utgångspunkt för förhandlingar på andra avtalsområden.

– Sverige har under flera år tappat i internationell konkurrenskraft, bland annat på grund av allt för höga kostnadsökningar. Företag som bedriver internationellt konkurrensutsatt verksamhet har en stark prispress på sina varor och tjänster. Möjligheterna att föra över höjda löner till kunder genom prisökningar är mycket begränsade. Den internationella konkurrensen hotar inte bara vår exportindustri. Även företag som säljer sina produkter på den svenska marknaden är utsatta, eftersom konkurrensen från importerade varor och tjänster ökar.

– Vi utgår från att samtliga förbund inom LO tar sin del av ansvaret för lönebildning och sysselsättning, trots att man inom LO inte har kunnat enas om ett gemensamt förhållningssätt inför avtalsrörelsen. Facklig huggsexa om lönerna skulle allvarligt försämra förutsättningarna Sveriges konkurrenskraft och för fler jobb.