Vi är vad vi äter? Att mätta 9,6 miljarder munnar år 2050

Den 16 januari anordnade förlaget Fri Tanke och Kungliga Vetenskapsakademin ett tvärvetenskapligt seminarium med rubriken ”Vi är vad vi äter? Att mätta 9,6 miljarder munnar år 2050”. Livsmedelsföretagen var på plats i form av vår nutritions- och forskningsexpert Elisabet Rytter. Nedan följer hennes sammanfattning och reflektioner.

Från vänster: Christer Sturmark, Anne-Marie Hermansson, Andreas Håkansson, Leif Lundin.

Elisabet Rytter:

Det är alltid lika intressant att få möjlighet att lyssna när ”di lärde” samtalar om ett ämne. Och när temat är ”Vi är vad vi äter? Att mätta 9,6 miljarder munnar 2050” var beslutet inte svårt att boka våra biljetter.

Samtalet hölls mellan Andreas Håkansson (biträdande professor i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad), Leif Lundin (enhetschef på RISE, jordbruk och livsmedel) och Anne-Marie Hermansson (professor i strukturerade biomaterial vid Chalmers) och leddes av Christer Sturmark (förlagschef på Fri Tanke). Seminariet var ett samarrangemang mellan Fri Tanke Förlag och Kungliga Vetenskapsakademien och ägde rum på Stadsteatern i Stockholm, bara det en intressant mix mellan kultur och vetenskap.

Från lösningar på svält till ”vi är vad vi äter”

Rubriken och samtalet rörde sig i ett brett område från hur vi hanterar svält och ska kunna mätta 9,6 miljarder munnar till det mer individuella fokuset ”vi är vad vi äter”.

”Att kunna mätta så många munnar är en oerhört komplex fråga som rymmer både klimat och hälsa och för detta krävs systemtänk”, framhöll Leif Lundin. Det finns ingen quick fix. Hur vi producerar maten är också en central fråga i detta komplexa fält. Här var deltagarna eniga om att storskalig produktion, vare sig den sker i den kritiserade livsmedelsfabriken eller på det stora jordbruksfältet, är en viktig lösning. Det här kan krocka med konsumentens ängslan över industriproducerad mat. ”Men den är ju inte farligare för att den är inne i en fabrik”, sa Andreas Håkansson. Det är viktigt att processad mat definieras ordentligt – idag missbrukas begreppet, och processad mat är en viktig del av lösningen att mätta fler på ett hållbart sätt.

Nyttigt = dyrt?

En annan fråga som diskuterades var om nyttig mat är dyrare än näringsfattigare. Ofta påstås att så är fallet men enligt Andreas Håkanssons efterforskningar finns inte underlag för påståendet. Det går att äta både nyttigt och billigt. Det behövs mer kunskap om vad som styr vårt val av mat och det är inte så enkelt som att priset allena är det som avgör. Så även om matvanorna är en klassfråga är det annat än pris som styr. Och mat har ju aldrig varit billigare än nu. Handeln ansågs ha stor påverkan på hur vi väljer.

Men sockerskatt då?

Sockerskatt dissades av alla i panelen. Man var även enig om att det inte är naturforskarna som ska svara på frågan om huruvida skatter är ett sätt att nå bättre matvanor. De har inte kunskap i området.

Genteknik, tillsatser och ekologisk odling

Både tillsatser och genteknik sågs av paneldeltagarna som dellösningar, men det är lösningar som krockar med många konsumenters uppfattningar och föreställningar. Här blir det viktigt att lyssna till, bättre förstå och kunna kommunicera med konsumenterna för att nå resultat.

Anne-Marie Hermansson framhöll att det är nödvändigt att använda genteknik för att anpassa grödorna till ett varmare klimat med mindre tillgång till vatten, annars kan vi inte producera den mängd mat som behövs framöver.

”Och ekologisk odling, vad anser ni om den?”, undrade moderatorn Christer Sturmark. Leif Lundin tyckte att vi istället ska prata om hållbar matproduktion. Ekologiskt tar bara hänsyn till vissa av de miljömål som satts upp. Ekologiskt är inte så bra som vi vill tro, i alla fall inte om vi har ett större och bredare perspektiv på hållbarhet.

Den stora frågan

Slutligen diskuterade panelen den stora frågan om hur vi ska kunna mätta 10 miljarder människor om 30 år. Mer vegetabiliskt och minskat svinn sågs som viktigt. Och vad gäller svinn var det viktigt att jobba med hela kedjan och sådant svinn som vi i första ögonblicket kanske inte tänker på, t ex restströmmar. Vi kan till exempel göra proteinrik föda av rapspresskakor som blir kvar efter att vi pressat rapsolja ur fröna.

Sammanfattningsvis finns det möjligheter att lösa problemen vi står inför, men det förutsätter att vi använder tillgänglig kunskap och de verktyg vi har i lådan. Samt att vi genom forskning hittar än fler verktyg. Annars blir vägen framåt onödigt lång och svår.