Fem skadliga myter om matpriserna

Matpriserna har varit ett omdebatterat diskussionsämne i flera år. Det finns fortfarande många missuppfattningar kring hur och varför matpriserna förändras, inte sällan spridda av ledande politiker och beslutsfattare. Här bemöter vi fem seglivade och potentiellt skadliga myter om matpriserna och livsmedelsbranschen.
En nedkortad version av den här texten publicerades som en debattreplik i Dagens Industri den 27 januari.
Januari är en tuff period för många hushåll. Många kämpar med höga utgifter. För en del är det här en verklighet året runt. Inflationen som svepte över världen 2022-2023 har lett till kraftiga prisökningar på det mesta, inklusive livsmedel. Att ökade priser på något så fundamentalt som mat och dryck väcker känslor är inte konstigt. Då är det extra viktigt att diskussionerna och debatterna – såväl hemma vid köksborden som i riksdagskammaren – utgår från fakta.
”Om någon trots allt vill fortsätta sprida felaktigheter om livsmedelsbranschen så ska vi i alla fall se till att de gör det mot bättre vetande.”
Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen
När priserna på mat och dryck ökade 2022 och 2023 så började det även spridas en lång rad felaktigheter och missförstånd kring matpriserna och livsmedelsbranschen, påfallande ofta med ledande politiker och beslutsfattare som avsändare. Trots att det har funnits gott om fakta och statistik som visar hur det faktiskt ligger till så lever flera myter om matpriserna kvar. Enligt Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen, finns det flera faror med att inte bemöta de här myterna.

– För det första så misstänkliggör de livsmedelsbranschen och alla tiotusentals människor som jobbar i den. Folk ser att priserna ökar kraftigt och när även högt uppsatta politiker pekar ut olika syndabockar så är det såklart svårt att veta vad man ska tro. För det andra så kan de leda till populistisk symbolpolitik, till exempel pristak, som skulle göra mer skada än nytta. För det tredje så riskerar de att urholka allmänhetens förtroende för en bransch som är en hörnsten i Sveriges välfärd, trygghet och försörjningsförmåga. Vi kommer inte låta jakten på billiga politiska poäng gå ut över våra medlemsföretag och svensk livsmedelsproduktion. Om någon trots allt vill fortsätta sprida felaktigheter om livsmedelsbranschen så ska vi i alla fall se till att de gör det mot bättre vetande, säger Björn Hellman.
Myt 1: Matpriserna bara ökar och ökar
2022-2023 ökade de svenska livsmedelspriserna med 24 procent. Det är såklart en väldigt stor ökning, men den är ungefär på samma nivå som övriga EU. Sedan dess har prisnivån inte sänkts, men priserna har inte heller blivit så mycket högre. Enligt SCB steg varugruppen ’livsmedel och alkoholfria drycker’ under 2024 med 1,7 procent. Det är en bra bit under Riksbankens inflationsmål om två procent och i nivå med den genomsnittliga årliga prisökningen på livsmedel de senaste tjugo åren.
Men vissa livsmedel har ju ökat mycket i pris även den senaste tiden, till exempel choklad och kaffe?

Ja, vissa livsmedel ökar i pris medan andra minskar. Så har det alltid varit och så kommer det förbli. Att priserna går upp och ner kan bero på en mängd faktorer. När det gäller kaffe och choklad har dåliga skördar bidragit till att driva upp priserna. Tyvärr ser vi allt oftare att olika former av extremväder leder till dåliga skördar av viktiga råvaror, och detta är något vi måste räkna med även i fortsättningen.
Varför varnade Riksbanken för ökande matpriser i höstas?

Ja, det frågar vi oss också. Vi har både erbjudit oss att träffa Riksbanken och ställt dem ett antal frågor i en debattartikel, men vi har inte fått något svar. De har ju tillgång till samma siffror som vi, och det är helt uppenbart att prisökningarna på livsmedel är nere på fullt normala nivåer.
Myt 2: Matpriserna ökade på grund av höga vinster i livsmedelsbranschen
Det här är nog den mest spridda myten, och den mest skadliga. Som tur är så är den lätt att bemöta, något vi gjorde redan tidigt. Trots att matpriserna ökade kraftigt 2022-2023 minskade samtidigt lönsamheten i den svenska livsmedelsbranschen, det visar bland annat en analys av SCB. Alla led i livsmedelsbranschen – lantbruket, livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln – har sett sin lönsamhet minska. Men livsmedelsindustrin, alltså livsmedelsproducenterna, har tagit den största smällen. Enligt SCB:s analys hade livsmedelsindustrin till och med negativ lönsamhet 2022-2023, dvs den gick med förlust. Detta har aldrig hänt förut i modern tid.
”Som vi har påpekat flera gånger så är detta populistiskt nonsens, precis som påståendet att det är dagligvaruhandelns fel att matpriserna har ökat.”
Vissa hart även försökt skylla de stora prisökningarna på internationella livsmedelsproducenter. Man har pekat ut producenternas lönsamhet på global nivå som ”bevis” för att de har tagit ut högre priser än nödvändigt. Som vi har påpekat flera gånger så är detta populistiskt nonsens, precis som påståendet att det är dagligvaruhandelns fel att matpriserna har ökat.
Men vad var det då som orsakade de höjda matpriserna?
Det korta svaret är att det var en perfekt storm av externa faktorer som ledde till extrema kostnadsökningar på mer eller mindre allt som krävs för att producera livsmedel. De viktigaste faktorerna var coronapandemin och Rysslands invasion av Ukraina. Coronapandemin ledde till att det blev nedstängningar av den globala produktionen och problem med leveranser, vilket tryckte upp priserna. Stora stimulanser i vissa länder från både finans- och penningpolitiken under pandemin fick efterfrågan att stiga snabbt i ekonomin. Utbudet kunde inte hänga med och den globala inflationen var snart ett faktum.
Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 ledde till att priset på olja och naturgas steg. Det fick i sin tur priset på el- och energi att stiga, framförallt i Europa som importerar mycket gas från Ryssland. Eftersom olja och energi är en insatsvara i produktionen av andra varor drev det så småningom upp priserna på många andra varor. Kriget ledde även tillfälligt till att Ukrainas export av råvaror som vete och sololja stoppades, vilket bidrog till att driva upp de globala råvarupriserna.
I Sverige fick den här perfekta stormen ytterligare energi av en rekordsvag krona som kraftigt fördyrade (och fortfarande fördyrar) alla rå- och insatsvaror som måste importeras och handlas i euro eller dollar. Allt detta bidrog till att driva upp företagens kostnader på ett sätt som inte har hänt sedan 50-talet.
Myt 3: Matpriserna är högre i Sverige än i andra länder
Det här stämmer inte heller, trots vad flera ledande politiker har försökt göra gällande. Enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat är en svensk matkasse billigare än en motsvarande kasse i jämförbara länder som Danmark, Norge, Finland, Belgien, Nederländerna och Irland. Då ska man också ha i åtanke att samtliga dessa länder (förutom Norge) har eller är bundna till euron. Den rekordsvaga svenska kronan har kraftigt fördyrat allt som behöver importeras och som handlas i euro eller dollar. Flera EU-länder med lägre matpriser, däribland Spanien, Portugal och Polen, har dessutom temporärt sänkt eller slopat moms på livsmedel i syfte att dämpa prisutvecklingen.
”Enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat är en svensk matkasse billigare än en motsvarande kasse i jämförbara länder som Danmark, Norge, Finland, Belgien, Nederländerna och Irland”
Sett till kronans låga värde borde matpriserna vara högre i Sverige än i våra grannländer. Men så är det alltså inte, svenska matpriser är lägre. Att det är så beror till stor del på att svenska livsmedelsproducenter har absorberat lejonparten av de extrema kostnadsökningar som uppstod som en effekt av pandemin och Rysslands invasion av Ukraina.
Men lägger inte svenskarna en större andel av inkomsten på livsmedel?
Nej, det gör vi inte. 2024 utgjorde mat och dryck (livsmedel och alkoholfria drycker) cirka 13 procent av de svenska hushållens utgifter. Det är i nivå med genomsnittet för EU-länderna. Historiskt sett har vi aldrig lagt så lite av vår inkomst på livsmedel som vi gör idag. I början av 1900-talet uppgick livsmedelsutgifterna för ett svenskt genomsnittshushåll till 44 procent av de totala inkomsterna. Samma siffra år 1952 var 33 procent, och sedan 1990-talet har andelen legat stabilt runt 12-13 procent.
Myt 4: Låg inflation kommer leda till billigare mat
Så fungerar det tyvärr inte. All inflation, oavsett om den är hög eller låg, innebär en ökning av prisnivån. För att maten ska bli billigare krävs det breda och ihållande kostnadsminskningar, och just nu finns det inget som talar för det. De goda nyheterna är att de extrema kostnadsökningarna ser ut att vara över för den här gången. 2024 ökade livsmedelspriserna med 1,7 procent och det är i nivå med de senaste tjugo årens ”normala” prisökningar.
Myt 5: Det går att lagstifta fram billigare mat
När matpriserna började stiga 2022-2023 föreslog flera partier införandet av olika former av prisregleringar och priskommissioner. Som tur är så genomfördes inga av de här förslagen. Men så sent som i januari 2025 meddelande Socialdemokraterna att man vill införa möjligheten att sätta ett pristak på mat inom EU. Men både forskning och historien visar tydligt att prisregleringar aldrig har fungerat. Tvärtom har de ofta haft motsatt effekt och lett till ökade priser, matköer och brist.
Att genom lagstiftning försöka reglera priser är alltså inte rätt väg att gå. Men det betyder inte att politikerna inte kan göra något. Från Livsmedelsföretagens håll har vi i flera år efterlyst politiska förslag som gör det billigare och enklare att producera mat i Sverige, som att minska regelbördan för företagen och öka satsningarna på export och FOI. Tyvärr måste vi konstatera att de här förslagen än så länge lyser med sin frånvaro.
Vi lever i en orolig och hotfull tid. Sverige behöver mer än någonsin en robust livsmedelsproduktion och en stark livsmedelsberedskap. För det krävs en faktabaserad samhällsdebatt och politiker som är mer intresserade av landets väl än av att plocka billiga politiska poäng.
För mer information
