Rapport om hälsoåtgärder feltolkades i media

I slutet av januari fick en ny rapport från Uppsala Universitet om kostnadseffektiviteten av hälsorelaterade åtgärder stor uppmärksamhet i media. Rapportens många förbehåll framkom dock inte och resultaten går inte att applicera rakt av på Sverige, konstaterar vår näringspolitiska chef Tove Larsson.

Tove Larsson:

Rapporten som tagits fram av hälsoekonomer vid Uppsala Universitet för Folkhälsomyndighetens räkning har haft fokus på att kartlägga och analysera kostnadseffektivitet för åtgärder inom ett brett område. Detta framgår av rapportens titel: Kartläggande litteraturöversikt av hälsoekonomiska utvärderingar av främjande och förebyggande insatser inom områdena fysisk aktivitet, matvanor, ANDTS, psykisk hälsa och suicid.

Tanken med att kartlägga kostnadseffektivitet är att få kunskap om kostnader och potentiella besparingar för olika folkhälsofrämjande åtgärder, för att utifrån detta kunna fatta välavvägda beslut.

Sammanfattning och analys

  • Merparten av de 88 granskade studierna visar på att förebyggande folkhälsoinsatser inom de ovannämnda områdena är kostnadseffektiva och kan därför utgöra en rimlig användning av samhällets begränsade resurser.
  • Man bör dock vara försiktig med att överföra och generalisera resultaten till svenska förhållanden eftersom studierna inte specifikt gäller Sverige. För att kunna tillämpa resultaten som underlag för beslutsfattande krävs att man genomför studier på nationell eller lokal nivå, eller i vart fall grundligt bedömer kvaliteten och överförbarheten av resultaten till svenska förhållanden.
  • Därtill kommer att endast ett fåtal av de granskade studierna (10 av 88) ansågs vara av hög kvalitet. Den bristande kvaliteten i övriga studier berodde främst på svagheter i den metodik som de grundats på.
  • Av de 20 studier som helt eller delvis avsåg matvanor ansågs endast fyra hålla hög kvalitet vilket ger ett begränsat underlag för analys och slutsatser.
  • De granskade studierna har inte tagit hänsyn till jämlikhetsaspekter, t ex utifrån socioekonomisk status eller kön, vilket gör det svårt att bedöma åtgärdernas effekter. Detta är problematiskt eftersom grunden för många ojämlikheter i hälsa beror på just socioekonomisk status.
  • När det gäller punktskatter uppmärksammas att höjd skatt på en viss typ av produkt kan leda till att konsumtionen skiftar till en liknande produkt som inte omfattas av punktskatt och att hälsokonsekvensen därmed blir oförändrad.
  • Snarare än att rekommendera några insatser till beslutsfattare föreslår rapporten att genomgången bör användas som underlag för satsningar på mera forskning i Sverige. Det finns behov av uppdaterade och mer omfattande utvärderingar av kostnadseffektiviteten av folkhälsoinsatser inom flertalet områden. Förutom att sådana utvärderingar ska ske i en specifik svensk kontext, är det också viktigt att beakta långsiktiga effekter eftersom de flesta studier bara studerat kortsiktiga effekter. Utvärderingar behöver också beakta jämlikhetsaspekter samt göra en bredare konsekvensvärdering av samhällets kostnader för olika insatser, t ex vad gäller produktivitet. Slutligen behöver utvärderingar också jämföra olika insatser med varandra, för att kunna utgöra ett relevant underlag för beslutsfattare.

Resultaten går inte att överföra direkt till Sverige

Slutsatsen i rapporten är mycket tydlig: Även om majoriteten av insatserna man tittat på ser ut att vara kostnadseffektiva, är överförbarheten till svensk kontext måttlig. Rapportförfattarna skriver följande: ”Det finns därför skäl till att vara försiktig med att använda resultaten av denna kartläggning som underlag för beslutsfattande.”

Rapportens många och starka förbehåll framkommer inte i den uppmärksamhet som den fick i media, där det bl.a. framställdes som att läskskatt är samhällsekonomiskt lönsamt för att minska fetma. Detta är tyvärr ännu ett exempel på hur media skruvar upp och till och med förvanskar resultat från vetenskapliga publikationer.