”Behovet av att stärka livsmedelssektorns konkurrens- och motståndsförmåga har aldrig varit större”

Jimmy Sandell, kommunikations- och näringspolitisk chef på Livsmedelsföretagen, går här igenom några av de största utmaningarna som en ny regering måste ta tag i för att framtidssäkra den svenska livsmedelsproduktionen.

Extremväder, en global pandemi, de största kostnadsökningarna i modern tid, storkrig i Europa, den värsta elkrisen på decennier, en global ekonomi på väg mot recession. Den svenska livsmedelsindustrin har aldrig tvingats hantera lika många och allvarliga utmaningar som man har gjort de senaste 3-4 åren. Omvärlden är mer orolig och osäker än på länge, och tillgången på livsmedel är inte längre något som man kan ta för givet. Om Sverige ska ha en livsmedelssektor som kan föda en befolkning i en kris måste livsmedelsproducenterna få förutsättningar att bli lönsamma, växa och utvecklas.

– Behovet av att stärka livsmedelssektorns konkurrens- och motståndsförmåga har aldrig varit större. När livsmedelsstrategin antogs 2017 låg fokus på hur och vad man skulle producera. De senaste årens kriser och osäkerhet har gjort det tydligt att vi nu måste fokusera på att säkra vår förmåga att överhuvudtaget kunna producera livsmedel. Producenterna behöver veta att grundförutsättningar som el, vatten, drivmedel och konstgödsel finns att tillgå även om det värsta skulle hända, säger Jimmy Sandell, kommunikations- och näringspolitisk chef på Livsmedelsföretagen.

När det gäller att framtidssäkra den svenska livsmedelsproduktionen finns det ingen brist på utmaningar för en ny regering att tag i. Jimmy Sandell kommenterar här åtta av de viktigaste frågorna.

1. Ta tag i energieländet, en gång för alla

– På kort sikt handlar det om att hjälpa företagen överleva. I egenskap av samhällsviktig verksamhet bör livsmedelsproducenter undantas från eventuell elransonering. Få snabbt på plats ekonomiskt stöd till de hårdast drabbade företagen.

– På längre sikt måste regeringen återuppbygga ett robust och pålitligt elsystem som kan leverera billig och fossilfri el dygnet runt i alla väder. Ett välfungerande elsystem är inte bara en konkurrensfördel, det är en grundförutsättning både för svensk industri och för landets välfärd och säkerhet. Och inte att förglömma: det kommer krävas enorma mängder fossilfri el om den svenska industrin ska kunna genomföra övergången till hållbar produktion.

Stoppa eländet: ”Elkrisen hotar stora delar av Sveriges livsmedelsproduktion”

2. Styr upp kompetensförsörjningen!

– Företagens mest akuta problem handlar om höga kostnader och elkrisen. Deras mest ihållande problem är kompetensförsörjningen. Företagen skriker efter kompetent personal men trots stora egna kompetens- och rekryteringsatsningar är bristen fortfarande enorm. Det saknas livsmedelsforskare, livsmedels- och processtekniker, slaktare och styckare och allt däremellan. Det finns knappt några livsmedelsutbildningar kvar idag, matchningen via Arbetsförmedlingen funkar inte och incitamenten att utbilda sig och arbeta är för låga. Det behövs en kompetensförsörjningsstrategi för svensk livsmedelsproduktion. Helst redan igår.

3. Förenkla regelverken och tillståndsprocesser

– Som livsmedelsproducent i Sverige är känslan ofta att du lägger mer tid på statlig byråkrati än på att producera, sälja och produktutveckla. Trots återkommande politiska löften om regelförenklingar så bara växer och växer företagens regelbörda. Tillståndsprocesserna i Sverige är extremt krångliga och det kan ta årtionden innan alla överklaganden och rättsliga turer är avklarade. Det finns dessutom en rättsosäkerhet kopplat till att tolkningar kan skilja sig diametralt mellan olika kommunala tjänstemän och olika kommuner. Så kan vi inte ha det.

4. Gör en exportsatsning som gör skillnad på riktigt

– Det finns inget svenska politiker gillar att prata om lika mycket som betydelsen av den svenska exporten. Men tyvärr motsvaras detta inte av satsningar på att hjälpa företagen exportera. Irland har över 50 livsmedelsattachéer som åker jorden runt för att hjälpa till att sälja irländska livsmedel. Sverige har fem. Det är ett sorgligt underbetyg för ett land som är så beroende av exporten som Sverige.

Fem avgörande hinder för svensk livsmedelsexport

5. Stärk EU:s konkurrenskraft och Sveriges roll i EU

– Om mindre än fyra månader är Sverige ordförandeland i EU. Det kommer aldrig komma ett bättre tillfälle för oss att driva på för att stärka EU:s inre marknad och konkurrenskraft. Regeringen bör driva en ambitiös EU-agenda med fokus på att underlätta handeln med omvärlden, få på plats nya frihandelsavtal och göra kraftiga, långsiktiga satsningar på forskning, teknik och innovation. Den som letade efter en tydlig och effektiv EU-politik i partiernas valmanifest letade tyvärr förgäves.

6. Lyft svensk livsmedelsforskning

– Idag är det företagen själva som till största del – och med begränsade resurser – står för den livsmedelsrelaterade forskningen och innovationen. Om Sverige ska bli världsledande inom livsmedelsproduktion och ta fram framtidens globala livsmedelslösningar måste även staten bidra. Regeringen bör ta initiativ till långsiktiga offentliga satsningar på livsmedelsforskning och innovation i nära samarbete med företagen.

7. Uppdatera livsmedelsstrategin

– Mycket har hänt sedan 2017. När livsmedelsstrategin togs fram var det många av oss som tog tillgången på mat och dryck för givet. Om vi vill ha en livsmedelssektor som kan föda en befolkning i en kris måste livsmedelsproducenterna få förutsättningar att bli lönsamma, växa och utvecklas. I detta arbete är det viktigt att regeringen förstår skillnaden mellan reell försörjningsförmåga och det statistiska begreppet självförsörjningsgrad. Självklart måste vi stå bättre rustade och bygga upp vår egen kapacitet, inte minst kring insatsvaror som gödsel och drivmedel. Men vi får inte en bättre försörjningsförmåga genom protektionism eller genom att stirra oss blinda på olika procentsatser av självförsörjning.

8. Utse en livsmedels­minister!

– Vi anser att ansvaret för att snabbt komma till rätta med akuta problem, men också för att tillvarata den enorma potential som finns inom den svenska livsmedelsindustrin, bör ligga på en livsmedelsminister. Att se till att vi kan föda vår befolkning får inte vara ett sidouppdrag för en närings- eller landsbygdsminister. En ny regering bör därför ta tillfället i akt och tillsätta en dedikerad livsmedelsminister med övergripande ansvar för livsmedels- och försörjningsfrågor inklusive jordbruk, förädling, handel, fiske och konsumentfrågor.

Färdplan för en robust, hållbar och konkurrenskraftig livsmedelsindustri