fbpx
Hoppa till innehåll

Om krisen kommer

Även under den mest intensiva fasen av coronapandemin uppstod det aldrig någon matbrist. Produktionen av livsmedel fortsatte. Men vad händer vid en ännu större kris?

Kris eller inte, det behövs alltid mat. Människor måste kunna lita på att det finns något att äta. Livsmedelsföretagen har 800 medlemsföretag med 55 000 anställda som varje dag ser till att råvaror förädlas, blandas, tillagas och paketeras på lämpligt sätt.

Men vad kan störa eller rentav förhindra livsmedelsproduktion? Och hur förbereder man sig bäst? För samhället som helhet är det viktigt att el, vatten och transporter fungerar. Det gäller även för livsmedelsindustrin. Råvaror, kompetent personal och maskiner är faktorer som behövs särskilt för att producera livsmedel, men el, dricksvatten och transporter är helt nödvändigt för att maten ska hamna på rätt ställe.

En livsviktig industri

Vi tar ibland mat och dryck för givna, att det alltid finns där. Men en kris gör det väldigt tydligt att maten faktiskt produceras någonstans. Utan produktionen får vi ingen mat och då klarar vi oss inte.  Som tur är finns det många företag i Sverige som ser till att de råvaror som det svenska lantbruket producerar kan bli färdig mat, eller så kan råvaror importeras. En del produkter kräver import av råvaror som sedan förädlas i svenska fabriker, som kaffebönor, kakao och tobak till snus. Vad som produceras i ett land är ytterst beroende av vad konsumenterna väljer i butik eller på restaurang.

Covid-19 och livsmedelsförsörjningen

När Covid-19 spreds i början av 2020 var det svårt att ha säker kunskap och planera. Sjukfrånvaron ökade och hushållen hamstrade för att klara en karantän i hemmet. Hamstringen, till viss del driven av överdrivna och felaktiga rubriker i media, ledde till att en del hyllor tömdes i butikerna. Restauranger, caféer och bagerier drabbades hårt när människor inte åt ute på samma sätt som tidigare. 

Men trots stora påfrestningar levererade industrin ständigt ny mat och produktionen hölls igång. Det rådde aldrig någon matbrist, ingen svalt. Rutiner infördes på företagen och en stor flexibilitet och anpassning gjorde att de flesta problem löstes eller kunde förhindras på förhand. Det fanns också täta kontakter mellan politik, myndigheter och branschen för att identifiera möjliga problem och fatta beslut för att de skulle undvikas. 

Lärdomen av den här krisen är att beslutsförmåga och snabbhet är viktiga faktorer. När allt inte är som det brukar, så fungerar det inte att fortsätta som vanligt. Med den erfarenheten visar det sig att den svenska livsmedelsindustrin står väl rustad att klara av en kris av det här slaget. 

Om gränserna stängs

Om gränserna stängs eller det tar längre tid än planerat för transporter, så kan det uppstå problem. Företagen har alltid en viss mängd i lager, men ett stort lager är kostsamt och innebär högre priser för konsumenten. Det är företagens uppgift att planera på rätt sätt och ha alternativ. 

Om gränserna helt skulle stängas får lantbruket problem. Drivmedel, gödsel, växtskyddsmedel och en hel del utsäde är beroende av import. Ofta finns det lager, men inte hur stora som helst. Därför pågår en diskussion om vad som är den lämpliga beredskapslagringen. Kanske är det bättre med just insatsvaror till lantbruket i stället för att ha stora förråd med matkonserver i skogen? 

Det finns alltid mat i ett samhälle. Hemma i kylskåp och skafferier, i butikerna, i varulager, på fabrikerna och på bondgårdar. Men om allt skulle stoppa på en gång skulle maten snabbt ta slut. Livsmedel produceras löpande under året och skörden innebär ett naturligt skifte mellan mycket råvaror till mat och mindre mat. Under 2020 skördades över 6 miljoner ton spannmål i Sverige och 562 000 ton potatis. Det räcker långt om förädling och transporter fungerar.

Livsmedelsverket har fått i uppdrag av regeringen att se vad hela svenska folket kan äta om gränserna skulle stängas i tre månader, och om det finns något som behöver lagras för att klara en sådan situation. Samma myndighet ska också undersöka hur stor mängd livsmedel som finns i omlopp vid en given tidpunkt.

Självförsörjningsgrad och försörjningsförmåga

Ibland talas det om självförsörjningsgrad. Det är ett mått på hur stor andel av råvarorna som produceras i det egna landet. När det gäller livsmedel är Sverige mer än självförsörjande på spannmål, socker och morötter ett normalt år. Mjölk, ägg och potatis är vi självförsörjande på om vi minskar konsumtionen med tio procent. Samtidigt är Sverige ett stort exportland inom andra branscher och handelns funktion är att utjämna skillnader mellan olika länder. 

En del län i Sverige producerar mer än nog för den egna befolkningen, så på vilken nivå ska man titta på detta med självförsörjningsgrad? Eftersom en flaska vin kostar lika mycket som flera kilo havregryn kan man få intryck av att hälften av det vi konsumerar är importerat. Men då räknar man bara på värdet av importen och undviker att räkna med exporten. Sådana siffror säger inte mycket om samhällets försörjningsförmåga.

Sverige exporterar toalettpapper, där har vi en självförsörjningsgrad på 200%, det produceras alltså dubbelt så mycket som vi själva konsumerar. I gengäld importerar vi frukt, grönsaker, nötkött, fläskkött, vin och en hel del annat. Värdet av import och export för livsmedel varierar, aktuell statistik finns hos Jordbruksverket

I grova drag importerar Sverige livsmedel för dubbelt så mycket som vi importerar. De tre största importländerna är Danmark, Nederländerna och Tyskland. Norge är största exportlandet. 

Högre självförsörjningsgrad bör ge bättre självförsörjningsförmåga, alltså att människor får mat i magen. Men sommartorkan 2018 visar på svagheten i att förlita sig för mycket på enbart det som produceras i landet. Det behövs både en egen konkurrenskraftig produktion och etablerad handel med andra länder för att öka försörjningsförmågan.

Företagens roll i kriser

Företagens och industrins roll i kriser är i princip densamma som under normala omständigheter. Genom att erbjuda produkter och tjänster som någon vill betala för, så sker ett utbyte. Just livsmedelsindustrins roll är såklart extra viktig eftersom mat alltid behövs, och förseningar i leveranser kan få stora konsekvenser. 

Företagen agerar på en marknad där konsumenterna ytterst bestämmer, men i kriser handlar det mer om att se till att försörjningen fungerar och att det finns mat till alla. Sådana situationer planerar politiker och myndigheter för på samhällsnivå. Men företagen själva har också planer för att hantera egna kriser och kan ofta snabbt sätta dessa i verket. De företag som levererar till offentliga måltider har ett stort ansvar. Patienter på sjukhus, den som bor på äldreboende eller har hemtjänst, skolelever, Försvarsmakten, räddningstjänst och poliser behöver vara trygga i att det finns mat även under kris.

Nyttiga länkar om krisberedskap och livsmedelsförsörjning

Regeringen

Livsmedelsverket

MSB

Jordbruksverket

Folk och Försvar

Patrik Strömer

Näringspolitisk expert

Patrik är näringspolitisk expert på Livsmedelsföretagen med krisberedskap, försörjningsförmåga och totalförsvar som särskilda ansvarsområden. Patrik är också Generalsekreterare i Svenska Snustillverkarföreningen, då snus är ett livsmedel som omgärdas av särskilda regleringar. Patrik har tidigare arbetat som PA-konsult, chefredaktör och anlitas även som skribent och föreläsare.

Ekonomi och konjunktur

Livsmedelsindustrin är Sveriges tredje största industrigren och en hörnsten i den svenska ekonomin. Här hittar du vår chefekonom Carl Eckerdals kvartalsvisa konjunkturbrev tillsammans med fakta och statistik över den svenska livsmedelsindustrin.

Vi finns i hela Sverige

Livsmedelsindustrin är en av Sveriges mest geografiskt spridda industrier, med företag från Visby till Uddevalla och från Ystad till Haparanda. På många platser runtom i landet är industrin den största arbetsgivaren och bidrar till att hålla hela Sverige levande.

Vi arbetar med livsmedel

I Sverige sysselsätter livsmedelsindustrin nästan 55 000 personer, varav många är unga och/eller med utländsk bakgrund. Här hittar du intervjuer med personer som arbetar med livsmedel, fakta om vem som arbetar inom industrin och länkar till utbildningar och jobbsatsningar.

En framtidsindustri

Vi står inför en rad stora globala utmaningar; som klimatförändringar, en försämrad folkhälsa och en växande befolkning. Livsmedelsindustrin har både ett ansvar och en möjlighet att påverka utvecklingen i en positiv riktning. Ett engagerat hållbarhetsarbete och satsningar på forskning och innovation är avgörande i den här viktiga framtidsindustrin.

Om krisen kommer

Även under den mest intensiva fasen av coronapandemin uppstod det aldrig någon matbrist. Produktionen av livsmedel fortsatte. Men vad händer vid en ännu större kris?

Behövs vi?

Måste vi ha en inhemsk produktion av mat och dryck? Svaret på den frågan beror helt och hållet på vad du tycker är viktigt. Här förklarar Livsmedelsföretagens vd Björn Hellman hur han ser på saken.