fbpx
Bransch- och arbetsgivarorganisation för livsmedelsföretagen i Sverige Till Medlemsservice arrow_forward
EU-LAGSTIFTNING | JUNI 2019

Aktuellt inom livsmedelslagstiftning på EU-nivå

Våra experter Nicklas Amelin och Marie Rydén har sammanställt de viktigaste lagstiftningsnyheterna gällande bl a ekologiska produkter, kontaminanter, tillsatser, transfett, front of pack-märkning och krav på ökad FoU-transparens.

Ekologiska produkter

Arbetet med genomförande förordningar och delegerade akter till grundförordningen 2018/848 för ekologiska produkter fortlöper i EU och i jordbruksverkets referensgrupp.

Tillåtna konventionella ingredienser

Bilagan IX kopplad till art 28 Användning av vissa ingredienser från icke-ekologiskt jordbruk vid bearbetning av livsmedel i 889/2008 är uppdaterad och alla vegetabiliska ingredienser är borta förutom 3 st sjögräs pga att medlemsstater har haft starka invändningar eller anser de som tidigare var listade nu finns att tillgå i ekologisk variant.

Aromer

COP–mötet (Committee on Organic Production) har bekräftat att det går att använda naturliga aromer enligt 1334/2008 i ekologiska produkter och att ekologiska aromer inte krävs. Kommissionen klargjorde vad som gäller för aromer i ekologiska produkter. Enligt bilaga II, del IV p.2.2.2.b i förordning 2018/848 är naturliga aromer och naturliga arompreparat direkt godkända. Inga delegerade eller genomförandeakter om aromer kan tas fram. Aromerna behöver inte vara ekologiska, bara naturliga i enlighet med definitionerna i aromförordningen 1334/2008. Dock poängterar Kommissionen att det handlar om de aromer som avses i artiklarna 16.2, 16.3 och 16.4 i 1334/2008. Övriga aromer är inte tillåtna. Förutom själva aromämnet består aromer även av bärare. Normalt sett påverkar bärarna inte produkten och de omfattas av de horisontella reglerna, inget godkännande för användning i ekologiskt krävs. Ibland kan dock aromen innehålla tillsatser som påverkar produkten, t.ex. färgen, och som kräver märkning. I så fall gäller att den ska godkännas för ekologiskt enligt artikel 24.2.a i 2018/848 (jfr. bilaga VIII, del A i 889/2008).

Efter en djupdykning i frågan om naturliga aromer i ekologiska produkter så visade det sig att av de 5 olika varianter av naturliga aromer som finns 1334/2008 art 16. (2–6) vilka alla tidigare har kunnat användas i ekologiska produkter så finns i den nya skrivningen endast art 16.(2-4) med. Det kommer innebära att naturlig arom

med andra naturliga aromer (16.5) och naturlig arom där den aromgivande beståndsdelen kommer från olika ursprungsmaterial och ursprungsmaterialens arom eller smak inte skulle framgå av en hänvisning till dessa (16.6) inte längre skulle kunna användas i ekologiska produkter. FoodDrinkEurope påpekade för Kommissionen att detta kommer innebära en skärpning av reglerna men fick information från Kommissionen att de tagit del av industrins önskemål att få med 16.5 & 16.6 men parlamentet och medlemsstaterna stod fast vid att de inte skall vara tillåtna.

Aromer ska räknas som av jordbruksursprung och icke-ekologiska aromer måste därför inrymmas i de 5 % av livsmedlet som får vara icke-ekologiska. Om aromerna är ekologiska räknas de istället in i de 95 % av ekologiskt ursprung. För att anses om ekologiska, måste både aromämnet och bäraren vara ekologiska (till åtminstone 95 %).

Salt

Även salt kan certifieras som ekologisk dock är det inget krav att använda ekologiskt salt i ekologiska produkter.

Jäst

Tolkningen i Sverige tidigare har varit att man inte behöver använda ekologisk jäst i ekologiskt bröd. Kommissionen har fått en fråga om detta och därför skrivit ett svar att eftersom man ändrade i förordningen 2013 så är det numera tvingade. Detta innebär problem då funktionen hos ekologisk jäst som är tillgänglig i Sverige inte är lika bra i vissa applikationer som den konventionella. Livsmedelsföretagen och medlemsföretag har påpekat detta för Livsmedelsverket och de har tagit kontakt med Kommissionen i frågan.

Har ni frågor om detta kontakta marie.ryden@li.se.

Nationella riktlinjer för ekologisk produktion

Arbetet med att uppdatera de nationella riktlinjerna är påbörjat och en första revision (2019) har varit ute på remiss och är nu hos myndigheterna för granskning. Ytterligare uppdatering kommer göras till 2020 och versionen som kommer 2021 kommer vara uppdaterad enligt den nya förordningen 2018/848. Livsmedelsföretagen sitter med i styrgruppen (Marie Rydén) och två livsmedelsföretag finns med i tillämpningsrådet.

Kontaminanter

Akrylamid

Sedan vi senast rapporterade om denna fråga 18/10 2018 så finns det nu en vägledning på engelska till lagstiftningen 2017/2158. Den svenska versionen är på språkgranskning och kommer publiceras på Livsmedelsverkets hemsida när den är klar. Livsmedelsverket kommer också ta fram en egen vägledning till lagstiftningen, den kommer bli klar under september.

Kommissionen och medlemsländernas representanter har nyligen börjat diskutera gränsvärden, till att börja med för barnmat – delvis som en följd av den politiska uppgörelsen i samband med att EU-regleringen av akrylamid beslutades 2017. Livsmedelsföretagen har påpekat att det låter oroväckande att man i detta skede börjar diskutera gränsvärden för barnmat (eller andra produkter) med tanke på att den nya EU-regleringen med åtgärdsnivåer inte ens har tillämpats i ett års tid. Det har ju därmed inte funnits någon möjlighet att utvärdera hur den fungerar – något som rimligen är helt nödvändigt innan man börjar skissa på en annan reglering. Dessutom kvarstår förstås alla de praktiska invändningarna mot gränsvärden som sedan diskussionerna som fördes under flera år inför den befintliga lagstiftningen. Det gäller bl a det omöjliga för tillverkare att förutse akrylamidhalten i slutprodukten, variationerna i halter (även inom en och samma batch), att snabbanalys saknas och produkterna skulle därför behöva lagerhållas i avvaktan på resultat vilket både blir kostsamt och riskerar leda till enormt ökat matsvinn (t ex är bröd ett färskvaruflöde där man inte kan vänta på analyssvar innan man släpper ut produkterna på marknaden).

Livsmedelsverket har uttryckt önskemål om att kunna förankra arbetet med berörda företag. Därför har Livsmedelsföretagen startat upp akrylamidnätverket igen och haft ett första möte med Livsmedelsverket.

Är man intresserad av att vara med i Akrylamidnätverket går det bra att höra av sig till marie.ryden@li.se

Det har kommit ny rekommendation från Kommissionen om mätningar av akrylamidhalter. Nu är flera nya produktgrupper med t.ex. rotfruktschips som inte omfattas av den gällande lagstiftningen.

Ergotalkaloider – gränsvärden

Kommissionen skickade i början av året ut en sk. stakeholder consultations angående tre olika grupper av alkaloider: ergot, tropan och pyrrolizidin. FoodDrinkEurope har skickat in svar som Livsmedelsföretagen har bidragit till. Livsmedelsföretagen och Kvarnföreningen har också träffat Livsmedelsverket ang. ergotalkaloider för att få dem att påverka förslaget till gränsvärden så att de inte blir för låga då det f.n. inte är gjort tillräckligt med analyser för att ha ett bra underlag och någon pålitlig snabbanalys inte är tillgänglig. För tropanalkaloider saknas validerad analysmetod och kritik framförs även där mot föreslagna gränsvärden. Tropanalkaloider kan förekomma i livsmedel kontaminerats med frön eller växtdelar från växten Spikklubba. Även för pyrrolizidinalkaloider är testmetoden osäker och det behöver mer underlag för att kunna sätt gränsvärden för örter och kryddor. Pyrrolizidinalkaloider har påträffats i te, örtinfusioner, rooibos, honung, kosttillskott. Beslut om gränsvärden kommer troligen att tas i juni.

Är ni speciellt intresserade av något av FDE:s svar så hör av er till marie.ryden@li.se.

Klorat

Förslaget att reglera resthalter av klorat genom gränsvärden inom ramen för förordningen om resthalter av bekämpningsmedel börjar närma sig beslut. Livsmedelsindustrin har kraftigt protesterat att det är ett olämpligt sätt att reglera en substans som finns i livsmedel av andra skäl än användning av bekämpningsmedel, framför allt genom användningen av klorerat vatten. Som en följd av detta har kommissionen gjort vissa justeringar i förslaget som gör det bättre men det finns fortfarande problematiska delar.

Om du vill ha mer information om detta, kontakta Nicklas Amelin.

Tillsatser

Titandioxid

Frankrike har, efter stort politiskt tryck från främst NGOs, nyligen notifierat ett nationellt förbud mot titandioxid (E171) som en nödåtgärd enligt art 54 i 178/2002, som ska gälla i ett år från 1 januari 2020. Som skäl för förbudet hänvisar Frankrike till en riskvärdering från den franska nationella livsmedelssäkerhetsmyndigheten ANSES som baseras på ett fåtal nya studier. Riskvärderingen ger inte belägg för konkreta risker med tillsatsen men anger ett antal aspekter som behöver studeras närmare. EFSA lämnade så sent som 2016 ett yttrande inom ramen för den pågående återutvärderingen av godkända livsmedelstillsatser där man konstaterade att ”the use of titanium dioxide as a food additive did not raise a genotoxic concern”. EFSA har också utvärderat fyra studier som den franska riskvärderingen bygger på och yttrade den 4 juli 2018 att ”the outcome of the four studies did not merit re-opening the existing opinion of EFSA related to the safety of TiO2 (E 171) as a food additive.” EFSA har begärt in mer data för att kunna uppdatera specifikationen för E171 och väntas publicera ett yttrande i den delen i juli i år.

Trots att det alltså saknas saklig grund för nödåtgärder, så har alltså Frankrike valt att ensidigt förbjuda titandioxid på nationell nivå, på grund av en politiserad debatt om livsmedelstillsatser i Frankrike under senare tid. Åtgärden togs upp för diskussion vid mötet i ständiga kommittén den 13 maj. Livsmedelsföretagen har uppmärksammat Näringsdepartementet och SLV på saken inför detta möte och påtalat att eftersom tillstånd att använda livsmedelstillsatser är något som regleras genom harmoniserad EU-lagstiftning, ska eventuella riskhanteringsåtgärder baseras på EFSA:s vetenskapliga riskvärdering. Vi menar därför att kommissionen och andra medlemsländer bestämt bör tillbakavisa den franska åtgärden eftersom den saknar lagligt stöd. Den innebär också svårlösta problem för de livsmedelsprodukter där titandioxid används och svårligen låter sig ersättas, samt eftersom den innebär ett principiellt allvarligt avsteg från de grundläggande reglerna för den inre marknaden för livsmedel och från harmoniserad EU-lagstiftning.

Livsmedelsföretagen har särskilt lyft fram de principiella aspekterna i saken. Om kommissionen och övriga medlemsländer accepterar det franska förbudet, kommer grundläggande principer för riskvärdering och riskhantering för livsmedel inom EU att sättas i gungning, med svåröverskådliga och allvarliga konsekvenser. Det kommer inte minst att bli svårt att hejda andra medlemsländer att införa nationella regler framöver (inte nödvändigtvis begränsat till tillsatser) på motsvarande svaga grund och i strid mot EU-lagstiftningen. Livsmedelsföretagen har därför efterfrågat ett starkt och uttryckligt svenskt stöd för att upprätthålla de gemensamma spelreglerna för EU:s inre marknad och ett tydligt svenskt agerande i ständiga kommittén.

Relaterat till detta är frågan om märkning av ingredienser med konstruerat nanomaterial. Delvis pga den franska översättningen av informationsförordningen, delvis pga samma debatt om nanopartiklar i livsmedel som lett fram till förbudet mot titaniumdioxid, har franska myndigheter tolkat märkningskravet i förordningen extremt strikt och utan att ta hänsyn till ifall det är avsiktligt konstruerade nanopartiklar eller inte i ingrediensen i fråga. Fokus är framför allt på titaniumdioxid och kiseldioxid. Företag har tenderat att hellre byta ut dessa tillsatser hellre än att böja sig för den franska tolkningen av märkningskravet eller ta strid i domstol. Även här har kommissionen bekräftat att man instämmer med FoodDrinkEurope om tolkningen av informationsförordningen men har likafullt inte vidtagit några åtgärder mot Frankrike, inte heller att initiera en rättelse av den franska översättningen.

EFSA:s översyn av säkerhetsdata för tillsatser

EFSA ser över den data de har för olika tillsatser i omgångar f.n. efterfrågar man tekniska data om glutaminsyra (E 620), mononatrium glutamat (E 621), monokalium glutamat (E 622), kalcium diglutamat (E 623), monoammonium glutamat (E 624) och magnesium diglutamat (E 625) samt alla sötningsmedel i tillsatslistan.

Alla företag som använder eller kanske kommer behöva använda dessa tillsatser bör därför uppmana sina leverantörer att skicka in tekniska data. En blankett för detta hittar ni här.

EFSA har nu lämnat ett positivt utlåtande om säkerheten för färgämnet annatto E (E160 b).

28/5 fattade kommissionen beslut om en uppdatering av tillsatsförordningen för att godkänna järnlaktat (E 585) som stabiliseringsmedel för svampen Albatrellus ovinus som används som ingrediens i svensk leverpastej (länk till förordningen).

Transfett

Kommissionen har formellt antagit förordningen om maxhalt av transfett som diskuterats under en längre tid (länk till förordningen). Som tidigare rapporterats, innebär den nya regleringen max 2g industriellt framställt transfett per 100g fett i produkten. Regleringen omfattar alltså inte naturligt förekommande transfett i animaliska fetter. En leverantör är skyldig att informera köparen vid B2B om halten industriellt transfett ifall den överstiger 2g per 100g fett, detta för att underlätta för t ex små bagerier att hantera regleringen som börjar gälla den 2 april 2021. FoodDrinkEurope har välkomnat reglerna samt påtalat att detta bör innebära att man slopar kravet på att ange innehåll av delvis härdat fett i märkningslagstiftningen.

Märkning med näringsvärden ”front of pack”

Kommissionen hade utlovat sin rapport om s.k. ”front of pack”-märkning under våren men den har ännu inte synts till. Hur som helst har det sedan länge stått klart att förseningen av rapporten har inneburit att den sittande EU-kommissionen inte skulle kunna göra så mycket mer under den kvarvarande delen av mandatperioden, utan det blir nästa kommission som får ta upp den tråden, tidigast efter årsskiftet.

Under tiden har Belgien infört NutriScore-märkningen från 1 april, trots invändningar från flera andra medlemsländer. Användningen är frivillig även i Belgien, men om ett företag väljer att använda den så måste man göra det för alla sina produkter på den belgiska marknaden.

I Tyskland har en regional domstol i Hamburg förbjudit ett företag från att använda Nutri-Scoremärkningen eftersom den delvis faller under claims-förordningen (1924/2006). Företaget har aviserat att man ska överklaga beslutet. Detta innebär att den rättsliga oklarheten ökar kring vad som gäller för FOP-märkningar som inte officiellt beslutats i ett visst EU-land men används i andra medlemsländer.

Samtidigt har kommissionen nyligen registrerat ännu ett s k medborgarinitiativ som går ut på att förorda att den franska s.k. NutriScore-märkningen införs som obligatorisk märkning i hela EU. Initiativet har nu ett år på sig att samla in minst en miljon underskrifter från minst 7 EU-länder – något man troligen lyckas med eftersom konsumentorganisationer i 7 medlemsländer står bakom initiativet. Går man i land med detta, har kommissionen tre månader på sig att reagera, t ex genom att lägga fram ett lagförslag eller i vart fall genom att ge sin syn på saken. Detta slags medborgarinitiativ regleras i EU:s fördrag och har blivit allt mer populära inom livsmedelsområdet. Ett par andra sådana initiativ pågår just nu; en om obligatorisk märkning av alla livsmedel med vegetariskt/veganskt/icke-vegetariskt och ett annat om obligatorisk ursprungsmärkning av alla produkter.

Ändring av den grundläggande livsmedelslagstiftningen för ökad transparens

Ministerrådet och Europaparlamentet nådde tidigare i våras en överenskommelse om ändringarna i den grundläggande livsmedelslagstiftningen, förordning 178/2002. Förändringarna innebär bl a ökade krav på transparens kring de vetenskapliga underlag som företag lämnar in till den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA i samband med ansökningar om t ex novel foods eller livsmedelstillsatser. Livsmedelsföretagen och FoodDrinkEurope har arbetat mycket intensivt med denna fråga sedan förslaget i all hast lades fram våren 2018 och varnat för riskerna att värdefull information blir tillgänglig för konkurrenter världen över i ett alldeles för tidigt skede i en tillståndsprocess. Detta riskerar att minska innovationskraften i europeisk livsmedelsindustri, i ett skede när de allra flesta är överens om att den istället måste öka.

En svensk parlamentsledamot, Fredrick Federley, har haft en nyckelroll i förhandlingen av förslaget och Livsmedelsföretagen har haft en mycket konstruktiv dialog med honom under resans gång. Den slutliga överenskommelsen som har godkänts i parlamentet före valet och som ministerrådet ska fatta formellt beslut om i juni månad, innehåller en del förbättringar jämfört med kommissionens ursprungliga förslag. Det gäller t ex en överklagandeprocedur inom EFSA om företaget inte är nöjt med den första sekretessprövningen, samt tydligare regler för vilka delar av underlagen som ska kunna hållas hemliga till dess att ansökan är färdigbehandlad. Inför EP-valrörelsen och inför tillsättandet av den nya EU-kommissionen, använder både Livsmedelsföretagen och FoodDrinkEurope detta förslag och beslut som ett tydligt exempel på hur avgörande det är att regelverket inom EU främjar forskning och innovation och inte lägger hinder i vägen.

Dokument

Marie Rydén Näringspolitisk expert 08-762 65 37

Marie arbetar med livsmedelslagstiftning och är ansvarig för frågor som rör livsmedelskontroll, ekologisk lagstiftning, främmande ämnen inkl akrylamid, förpackningar och tillsatser. Hon är generalsekreterare för Kvarnföreningen och Föreningen svenska glasstillverkare och ordförande i referensgruppen för kvalitet, lagstiftning och märkning (KLM). Marie har bred erfarenhet från livsmedelsindustrin och har arbetat med produktutveckling och lagstiftningsfrågor på bl a Arla, Unilever och Lantmännen.

Nicklas Amelin EU-expert +46-8-762 65 18+46-70-329 60 80

Nicklas arbetar med EU-lagstiftning inom livsmedelsområdet och bevakar även EU-samarbete i livsmedelsfrågor där det ännu inte finns gemensam lagstiftning, t ex inom mat och hälsa. Nicklas arbetar i stor utsträckning på plats i Bryssel och där är han bl a aktiv inom vår europeiska branschorganisation FoodDrinkEurope där han är ordförande för Food and Consumer Policy Committee. Nicklas har tidigare arbetat på regeringskansliet och på EU-kommissionen i Bryssel.

infoVi använder cookies för att samla in statistik kring hur webbplatsen används och för att förbättra din användarupplevelse. Genom att fortsätta godkänner du det. Mer om cookies.

Livsmedelsföretagens nyhetsbrev

Vi bevakar svenska livsmedelsbranschen

mail
Prenumerera!

Vårt nyhetsbrev kommer ut 3-4 gånger i månaden och riktar sig till alla med ett intresse för livsmedelsföretagande och den svenska livsmedelsbranschen.

Genom att anmäla dig till vårt nyhetsbrev godkänner du vår integritetspolicy